| 8 Kapitlet |
1 |
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
|
2 |
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
|
3 |
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
|
4 |
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
|
5 |
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
|
6 |
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
|
7 |
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
|
8 |
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
|
9 |
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
|
10 |
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
|
11 |
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
|
12 |
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
|
13 |
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
|
14 |
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
|
15 |
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
|
16 |
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
|
17 |
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
|
18 |
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
|
19 |
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
|
20 |
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
|
21 |
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
|
22 |
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
|